Pippi, chokladbollar och tomten i Kalles jul

SVT bestämde sig för att ändra några saker i en Pippi film, som jag försått det tillsammans med de som äger rättigheterna till det. Pippis pappa är inte längre n**gerkung och när Pippi drar i ögonen för att likna en kines har tagits bort. Tack för det! Och med en gång går debatten igång om att folk som tackar för det här är överkänsliga, att det bara är ord i en gammal bok, att det inte betyder något, att det bara spelgar hur samhället såg ut då. Jag har inte sällat mig til den kören någonsin, men jag kan samtidig erkänna att jag inte alltid riktigt har förstått, även om det är lite jobbigt att erkänna det idag. Jag förstod inte då hur det är att inte tillhöra normen, vad det innebär, hur de subtila signalerna fungerar och ständigt försöker hålla de som inte tillhör normen utanför. Och förstår gör jag såklart inte fullt ut nu heller, för jag har fortfarande kvar min ljusa hud, min kärnfamiljsuppväxt, högskoleutbildning, välavlönade jobb, boende i en bostadsrätt och allt det där som gör mig en del av normen, en del av de priviligerade. Och då kan man inte rikgit förstå, inte helt och fullt. Men jag har en annan förståelse nu eftersom min sons hy, hår och födelseland avviker från mitt. Avviker från normen. Vi två tillsammans avviker. Och det gör att jag numera ser, numera förstår på ett annat sätt.

Så för mig är det numera så – att det här med vad man kallar saker faktiskt är viktigt! Nu försåt jag. Och för min sons skull spelar det roll vad man kallar de där kakaostinna havregrynsbollar, vad Pippis pappa hade för jobb och om den mörka dockan som tomten i Kalles jul ska stämpla med OK-stämpel i baken är en nidbild eller inte. För alla de här till synes små sakerna, som för dig och mig med vår vita, priviligerade, normtillhörande referensramar kanske inte verkar spela så stor roll, är faktiskt tecken på vad som egentligen gäller. En liten lätt markering, men ändå en markering, som visar om man sätter agendan eller ska följa den. Vem som bestämmer, vem som har makten. Och genom att använda de där gamla förlegade ordet n**er istället för till exempel brun visar man att man tycker att man har makten. Man återupprepar gamla maktmönster.

Till dig som då tycker att min inställning till det här är överdriven, att jag inte ska ta det på stort allvar, att det bara är ord och inte en värdering från din sida – till dig har jag bara en fråga. Även om det nu inte spelar någon roll för dig, när du nu förstår att det spelar roll för mig, för min son – varför kan du inte bara sluta då? Varför måste du hävda en rätt att få säga vad du vill? Få använda ord som andra upplever som kränkande bara för att ”det har vi alltid gjort”. Varför kan du inte bara säga – ”fine, jag förstår inte fullt ut men om det betyder så mycket för dig så slutar jag med.” För jag begär inte att alla ska förstår varför det är viktigt, jag gjorde nog som sagt inte det själv fullt ut förut. Så jag begär inte att man ska förstå varför. Men jag har svårt att först att personer i min närhet inte kan visa mig och min son den respekten, att ta mig på orden, lita på mig när jag säger att det bevarar gamla maktstrukturer som i förlängningen drabbar mitt barn och att jag inte vill att man bidrar till dem. Det har jag faktiskt djälvigt svårt att förstå eller acceptera!

Annonser

One thought on “Pippi, chokladbollar och tomten i Kalles jul

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s