Lyckliga stunder

Vi ligger på den utfällda bäddsoffan, sonen i pyjamas, såååå redo för att få gå och lägga sig efter en lång och händelserik dag. Vi ligger där maken och jag och pratar, sonen fladdrar mellan oss, börjar böka runt på sitt typiska ”nu tänker jag ta och somnar” sätt så vi säger ”ja, ska vi sova G” och maken drar honom intill sig. Då kravlar han sig upp, ålar sig över pappa och bort till mig, klättrar upp i min famn och lägger sig tillrätta. Då sköljer lyckan över mig, varm och luddig.  Att känna den där lilla barnkroppen i min famn, känna hur trygg han känner sig mot mitt bröst. Höra hans andning. Hans val av mig, min famn som sin trygghet. Lika ofta blir jag ratad till förmån för pappa och det är helt okej, för varje gång han gör så här, så blir jag alldeles lycklig. Då vet jag att jag är hans mamma och det kan ingen ta i från mig. Och oavsett hur jobbigt det är mellan varven att vara förälder och hur utmanande det är att vara det till ett barn som inte riktigt följer normalmallen så spelar det ingen roll, för han är mitt alldeles eget hjärta och jag kan inte känna mig mer hel än med honom och maken intill mig.

Annonser

En tanke på “Lyckliga stunder

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s