Tio år eller sex månader

Ikväll finns sorgen nära för många, det är tio år sedan tsunamin svepte in i Thailand, Sir Lanka, Indonesien och i de flesta svenskar medvetande, även om vi inte var på plats. Vi förlorade en av makens barndomsvänner som var på Phi Phi Islands.  Jag minns så väl när de ringde och berättade för maken, någon dag senare.Hur vi visste att vännen var i området men inte kunde tro att han drabbats. Men han var saknad, troligen omkommer enligt hans flickvän som var med. Och det stämde tyvärr. Jag kände inte vännen F speciellt väl, men när en människa lämnar livet så tidigt berör det på ett särskilt sätt. Jag minns honom med ett stort skratt, en kille jag gärna hade velat känna bättre.

Men mina tankar finns inte bara hos de som vi förlorade för tio årsedan, utan tankarna stannar även vid de som lämnat livet nu på senare tid. Eller lämnade, det låter som de gjort egna val, varken vännen F eller kollegan som dog i somras valde det själva. De togs ifrån sina nära och kära, från livet. En kollega dog i somras i samband med sin sons födelse, för sex månader sedan. Bland de grymmaste samband som finns. Jag kände inte henne så väl heller, men även hon och hennes slut berör på ett särskilt sätt. Kanske är det för att jag inte förlorat så många nära, kanske för att de var jämnåriga med mig, men de får på något sätt härbärgera min sorg över hur livet kan vara. Minnet av dem får vara en kanal för känslor som behöver komma i tårar, så som känslor för ibland.

Ikväll tänder jag ett ljus för dem och minns dem med värme och sörjer dem och livets hårdhet med några tårar.
image

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s