En ko på grönbete…

… hade jag inte, men en son i nysnö och glädjen är ungefär densamma. Han pulsar fram i vägrenen där snön ligger uppskottad, slänger sig raklång i snön och borrar ner ansiktet. Hur många liter snö han tuggat i sig vet jag inte, får mest bara hoppas att den bara var vit och utan grus.

Älskar snö och vinter. Snön har bara fallit rakt ner och bygger centimetrhöga vita lager på hela världen. När världen är inbäddad i snö låter den annorlunda.  tyst, stilla, dämpad. Rofylld. Och ja, den smakar annorlunda, för jag gjorde som sonen och åt en näve snö, för första gången på säkert 20 år. Och den smaka lika underbart som jag mindes. Han har ganska god smak ändå min son. (Ska jag bara få honom att förstå att den är smutsig och smutsig är inte bra att äta. Jo, lycka till med det)

image

image

image

image

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s