Bakåt, framåt eller rent av zickzack?

Det händer massa med sonens kommunikation nu. Han verkar förstå ganska mycket av det vi säger till honom i enklare uppmaningar, som att ställa flaskan på bordet, att gå in med bollen till pappa i vardagsrummet od. Han verkar även förstå några mer komplicerade saker som när han står i köket med en sko och jag frågar ”var ska skon vara, kan du lägga sin där den ska vara?” så går han ut med den i hallen och slänger den framför ytterdörren.

Han kopplar oxå själv på vissa ord nu, tex akta. Vid ugnen tex säger vi alltid att det är varmt, han måste akta sig. Numera går han till ugnen och när den är varm säger ”akta”. eller tar på det varma elementet och säger ”akta”.Idag kom ett ”försiktigt” oxå efter. (Det är inte klockrena tydlig ord, det får han inte ringt till men vi har lärt oss för det är ändå samma ljud och betoning gång på gång.)

Det känns rent generellt som att han vill prata mer med oss, kommunicera och göra sig förstådd. Samtidigt har skrikandet tilltagit. Eller det är en ny variant. Han skriker mer för skrikandes skull upplever jag det som. Liksom som att han hel tiden måste ha ljus och tar till skrik. Han skriker oxå mer av frustration och ilska. Säkert för att han inte alltid gör sig förstådd eller inte förstår att man inte alltid får som man vill med en gång. Det är klart att alla barn går igenom en sådan period, att de inte greppar sånt, men hör kompliceras det nog dessutom av språkstörningen. Och det här skrikandet kan verkligen äta upp ens tålamod, bit för bit. Fräter bort den sista gnuttan lugn man hade kvar i sig just då. Frustrationen hos oss föräldrar tar ibland över och den ond cirkeln är ett faktum.

Så det går framåt det gör det, samtidigt lite bakåt. Eller i sidled kanske. Kanske är bättre att tänk så, vi går inte bakåt istället så går vi i sidleds zickzack. Vi kommer framåt, tar bara lite längre tid.

Annonser

4 thoughts on “Bakåt, framåt eller rent av zickzack?

  1. Tycker det låter som fantastiska framsteg. Viljan att kommunicera verkar jättestark. Dessutom tal – det är ju stort!

    Det där med skrik känns igen. Särskilt höga skrik som första reaktion vid byte av aktivitet. Jag har läst på om
    låg-affektivt bemötande och försöker och försöker men emellanåt tappar jag fattningen och gormar tillbaka. Och känner mig sämst tre sekunder senare. Men man är ju ingen över-människa bara för att man fick ett barn med särskilda behov.

    Det som har hjälpt oss mycket är användandet av bilder + några stödtecken. När sonen faktiskt förstår – blir allt enklare.

    Grattis till Zick-Zack framstegen!

    Gilla

    • Ja, att vilja kommunicera är stort, inte tu tal om annat. Ibland önskar jag bara att vi kunde få glädjas åt framstegen och inte känna av en baksida oxå.

      Jag har inte läst så mycket om låg-affektift ännu, bara ek vag uppfattning om att hur man själv agerar i en konflikt od påverkar den andra och att själv välja ett beteende som inte triggar den andra kan man påverka. Försöker att vara lugn, inte skrika och bli arg, men som du säger det är svårt och man lyckas inte alltid och hua som man mår då.

      Logopeden varit på fsk en dag nu och iaktagit, rekommendationen var främst att öka stödteckensanvändanet, så nu pluggas det tecken från en app för glatta livet. 🙂

      Gilla

  2. Tycker ni ska korka upp skumpan (alla tillfällen och framsteg är värda att firas för våra unika fina barn ju :)). För barn med språkstörning är att säga ett ord, vara konsekvent och sedan komma ihåg ordet – är ett fantastiskt framsteg. Er prins är väl dessutom bara 3 år? Förstår ändå hur du menar med zink-zack-tänkandet.

    Ett tips om stödtecken, fortsätt även om ni inte verkar få gensvar. Vi gick TAKK-kursen på hab när sonen var 3 år, använde appen osv men gav sedan upp för lätt. Vi tog aldrig ordentligt beslut om vilka tecken vi och förskolan skulle ha och körde brett och på måfå. Tror det förvirrade både oss och sonen. Vi skulle nog valt fem tecken och stannat där ett tag och sedan byggt på successivt. När talet sedan kom igång lite mer så ”lat-glömde” vi tecknen. Fördelen med tecken är att det uppmuntrar till blickkontakt (något sonen brister i) och det i sin tur hjälper uttalet. Eftersom vår sons tal är svårförståeligt hade det underlättat för alla om han kunde komplettera med tecken (vilket han numera gärna gör).Hade kanske inte så stor skillnad för oss föräldrar som ju förstår hans ”tal”, men för alla andra. Och inte minst för sonen.

    Gilla

  3. Tycker ni ska korka upp skumpan (alla tillfällen och framsteg är värda att firas för våra unika fina barn ju :)). För barn med språkstörning är att säga ett ord, vara konsekvent och sedan komma ihåg ordet – ett fantastiskt framsteg. Er prins är väl dessutom bara 3 år? Förstår ändå hur du menar med zink-zack-tänkandet.

    Ett tips om stödtecken, fortsätt även om ni inte verkar få gensvar. Vi gick TAKK-kursen på hab när sonen var ca 3 år, använde appen osv men gav sedan upp för lätt. Vi tog aldrig ordentligt beslut om vilka tecken vi och förskolan skulle ha och körde brett och på måfå. Tror det förvirrade både oss och sonen. Vi skulle nog valt fem tecken och stannat där ett tag och sedan byggt på successivt. När talet kom igång lite mer så ”lat-glömde” vi tecknen. Fördelen med tecken är att det uppmuntrar till blickkontakt (något sonen brister i) och det i sin tur hjälper uttalet. Eftersom vår sons tal är svårförståeligt hade det underlättat för alla om han kunde komplettera med tecken (vilket han numera gärna gör).Hade kanske inte gjort så stor skillnad för oss föräldrar som ju förstår hans ”tal”, men för alla andra. Och inte minst för sonen.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s