Klapp och knack och middag

Ända sedan vi fick sonen har sången haft en central roll i vårt liv. Vi sjöng för att underhålla, för att lugna, för att somna. När vi hämtade sonen i Landet fick vi honom med en gång, vi var inte vana med varandra, kommunikationen var svår, men sången funkade till allt. Speciellt sånger led handklapp. Vi fick med en gång veta att klappa händerna det kunde han minsann eftersom de i kyrkan lärt sig att ”clap for Jesus”

Sång är forfarande något av ett universalmedel här hemma. Underhållning, lugna, sova – det gäller ännu. Numera är det oxå för att äta. Eller ja, det har det varit länge men just nu är det sång vid nästan varje måltid. Några tuggor går bra, sedan börjar han protester, spotta ut, vånda bort huvudet, fast vi vet att han är hungrig. Men när vi sjunger så är det som att det kortsluter systemet och han gapar och äter glatt. Fast det går inte med vilken sång som helst, helst rörelssånger och allra helst de med klapp och knack. Den sången kan han nu hela rörelseserien till. Klapp, knack, händer som dansar och upp och ner. Så inget bök som inte har något gott med sig – sång vid varje måltid sätter rörelserna, en stor vinst!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s