Dag av normalitet

Ibland kan man kanske tro att det mest är oro och jämförelser med alla andra och känsla av diverse tillkortakommanden som är min vardag. Och det är klart, det finns en god portion av det i livet. Så jag ska just därför ta mig i kragen och knappra ner några ord om hur otroligt normal dagen har känts. För att när jag hämta på dagis så sken sonen upp när han såg mig men stannade kvar hos mig istället för att dra iväg som så ofta händer. För att det vinkades med stor frenesi till de andra när vi gick. Och att han på sitt eget sätt sa hejdå ungefär 50 gånger (härmar ljudmelodin på ett sjungande sätt, vi hör att det är hejdå han säger). För att han plocka upp en stor pinne från marken och gick och viftade med den, drog den i gruset, liksom lekte lite med den (första gången jag såg). För att han höll mig så fint i handen på promenaden till affären, i affären, från affären. För att solen sken och vi kunde gå utan vantar. För att trippen till blomsterhandel – som gjordes utan barnvagn – var en lugn tillställning där uppmaningen att inte använda händerna fungerade, han charmade tanterna i kön och stack ner näsa i en buckett blommor. För att middag intogs utan protester, utan att jag behövde sjunga. För att den supertrötte killen sedan kanske bredvid mig i sängen, sa ”unga” och njöt av vaggvisan som sedan kom. Sådär alldeles normal som jag längtade efter, drömde om. Jag får inte glömma att de dagarna oxå finns.

image

Den underbaraste av vårvintern – ginst. Med dem i buketten kan man inte annat än bli lycklig!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s