Att orka

Ibland känns det som att jag inte gör annat än pratar om sonens svårigheter, ev diagnoser, utvecklingsproblem, utredninga och hur vi mår mitt i det här. Att det är tufft, att vi sover på tok för lite, knappt har något liv längre känns det som. Att allt kretsar kring att få vardagen att fungera hjäpligt, planera så att vi ska få en stund för återhämtning, balanserar på den lilla, lilla tråden. Andra gånger känns det som jag inte berättar något alls utan polerar upp min glättighetsrustning och säga att ”jodå, det är okej, det är som det är”.

Jag får ofta frågan – ”ni ser väl till att orka?” eller kommentarer som ”prata med varandra, se till att ni får en stund för er själva”. Orkar vi – jag vet helt ärligt inte. På något sätt gör vi det, men just nu känns det mest som att jag är insvept i en grå dimma. Jag kan ana att livet egentligen har färg, men jag ser bara korta glimtar av det. Sjävl är jag bara trött, trött, trött. Jag sover för lite. Varje natt har säkert minst tre uppvaknande, ovsett om jag sover med sonen eller inte.

Pratar vi med varandra – ja, jo, men egentligen vet jag inte om vi orkar. Ibland vet jag inte om det hjälper att prata. Ibland känns det som att jag orkar inte ta in någon annans känslor just nu. Att min sorg blir ännu större när jag ser min makes sorg och trötthet. Då får jag nästan sönder invändigt. Som att det inte var nog ändå.

Får vi en stund för oss själva – jo, men de räcker aldrig till. Vi har en son som är så full av energi. Från ögonblicket han vaknar så är han igång. Ligga och gosa och vakna till – haha, du måste skämta? Och sedan är det full aktivitet och krav på konstanst sällskap och stimuland, men samtidigt inte ro att hålla på med något mer än några minuter i stöten just nu. Så en lek blir 2 minuter köra med bil, sedan drar han iväg, rycker och sliter i saker som man måste rädda. Säga ifrån och bli mött att av ett garv och så full fart igen. Avleda, försöka fånga hans intresse för något i 2 nya minuter och snart rycks kökslådan upp och gafflar och knivar rycks ur. Och så den här oron på allt. Vad är allt det här? Vad kommer det ta vägen, hur kommer han utvecklas. Hur ska han klara sig i livet? Hur ska vi orka?

Ta hjälp! Be andra ta hand om honom. Men vad gör man när man har ett barn som inte bara är att lämna med vem som helst? Hur mycket kan man slita på familjemedlemmar? Och ja, det finns hjälp att söka hos kommunen – men man ska orka det. Ett ständigt moment 22 känns det som.

Annonser

2 tankar om “Att orka

  1. Förstår verkligen att ni är trötta och att det sliter både fysiskt och psykiskt. Med tanke på det du beskriver så vore det konstigt om ni inte var utmattade. Hoppas utredningen snart är klar och att ni snart får bra stöd av habilitering.

    Kan rekommendera att prata med någon på kris- och samtalsmottagningen. De har sett och hört det mesta och det är skönt att få stöd enskilt eller som par i den kris- och sorgeprocess man är inne i. Och på sikt: träffa eller prata med personer som har barn med liknande problematik men som kanske levt med det lite längre. De är de verkliga experterna och bara att få känna igen sig är enormt befriande.

    Så kärleksfullt som du beskriver er son så är jag övertygad om att du är en fantastisk mamma.

    Stor kram

    Gilla

  2. Jag håller med, det är inte konstigt att ni är trötta, eller utmattade. Det kanske inte går att ta in den andres sorg och känslor i det hela just nu, det kanske får vänta och det kanske inte gör nåt att det är så nu. Ni måste kanske landa i allt det här, var och en och sitt håll först, för att sen prata och allt det där. Det är så tufft. Och det är ett stresspåslag som är hästlängder ifrån de ”vanliga” småbarnåren. Kram

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s