Omskolning

Semestern är slut. Solskyddsfaktor inställd i skåpet, flippflopsen förpassade till de mörkare delarna av garderoben tillsammans med tunna sommarklänningar. Sonen har bytt poolen mot sandlådan och vi går alla på avvänjning från gravt glassmissbruk. Nu verkar det visserligen som att värmen äntligen har kommit till oss och jag har inte tagit bort frånvaromeddelandet på jobbmailen, men för sonen har det varit dags för förskolan igen. Eftersom att rubba rutinerna påverkar honom negativt har vi bestämt att köra inskolning även i går. En omstart. En omskolning.

Fast det är lite av omskolning för mig med. Kanske är det först nu som det går upp för mig vad jag eg gett mig in på med mitt nya jobb. Jag har uppnått en karriärsdröm jag länge haft, ett tag trodde aldrig skulke gå att kombinera med sonens diagnoser och det stöd han behöver. Och shit – vad har jag gett mig in på?! Så dags att reboota hjärnan, göra omstart.

Sonens omskolning på fsk verkar gå bra. Han stormtrivs i alla fall, springer före mig ner på morgonen. Drar runt mig för att visa alla sina favoriter bland leksakerna. Pussar på I. Knuffar henne sedan. Hans sätt att vara nära och visa glädje. Fast I acceptera snällt och pussar tillbaka och kramar honom. Då börjar jag nästan gråta, han är accepterad av henne för den han är, som han är. När han knuffar för tredje gången säger han ”neeeeej G, inte uffas!” och det är också helt okej, hon behandlar inte honom annorlunda,  hon är inte rädd för honom. Precis som det ska vara. Så det verkar vara en lyckad omstart för alla.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s