Remol = kamomillte

Doften av remol, det är för mig vad smaken av kamomillte var för Proust. Den där stickig, vedervärdiga doften – inget får mig att tänka på farmor och farfar som det. Somrarna i utkanten av Härnösand, hur jag plockade blåbär på andra sidan vägen och sedan åt med mjölk från de fulvackra djupa Gröna Anna tallrikarna. Minnena av farmors kök, doften i kallskafferiet. Hur snurrpallen vid bänken framför köksfönstret gnikade. Hur kärleken från farmor och farfar kändes i kroppen. Alla de minnena väcks till liv, sveper runt mig. Så verkliga, som att jag kan ta på dem, höra ljuden, förnimma smaken i munnen och doften av Remol när blåbärsfläckarna från händerna skrubbades bort.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s