När livet säger ifrån

Min kropp har försynt försökt att fånga min uppmärksamhet ett tag nu. Jag har haft för mycket att göra för att hinna lyssna. För att vilja lyssna. För att kunna lyssna kanske rent av. Fast nej, det är som att säga att jag inte hade ett val, men det hade jag. När den förlamande tröttheten slog till, irritationen på allt och inget tog över och lockade fram de fulast sidorna av mig, när tankspriddheten gjorde att maken fick tala om i fall jag duschade dagen innan eller om det var min sovnatt med sonen. Då kunde jag välja att lyssna, men gjorde det inte. Tröttheten blev värre, stressen på jobbet tilltog, gråten kom nästan varje dag.

Först när jag var på kurs i systematiskt arbetsmiljöarbete för att kunna ta mitt ansvar för mina medarbetare hörde jag min kropp. Via en kvinna som berättade om hur hon drabbades av utmattningssyndrom. När jag fick kämpa mot gråten över insikten att hon pratar om mig, då var det som att allt min kropp fullkomligen skrikit till mig nådde fram till mig. Resten av dagen blev en kamp mot gråten. Och insikten.

Jag har dragit i bromsen. Försöker lägga örat mot min kropp och lyssna. Anpassa mitt tempo. Sänka mina krav. Hoppas insikten kom i tid.

Jag tar en stund i taget nu.

Annonser

2 thoughts on “När livet säger ifrån

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s