Trångt i livet

Då har vi släppt in ytterligare en person i vårt liv, ytterligare en person som vi behöver förklara för hur sonen fungerar, att det inte är bästa tekniken att säga ”nej du får inte kasta” för det gör bara att han kastar mer och att man verkligen måste finnas intill honom i parken för man vet aldrig hur han tänker hälsa på de andra barnen – en klapp på kinden eller en hård knuff. Vi har nämligen blivit med avlösarservice. En kvinna – lite svårbästämd i ålder men kanske som mig, kanske något yngre – ska komma till oss fyra timmar i veckan och ta hand om sonen. Vilket såklart är.välkommet för vi behöver verkligen avlastning, men samtidigt jobbigt. Vi har redan så många så långt in i vår privata svär. Psykolog, logoped, läkare har vi flera stycken, specialpedagog – sådana personer man normalt inte har så nära inpå sig, som vet en massa om hur ens barn är, vad vi tänker och känner kring honom och vårt föräldraskap. Utredare, socialsekreterare och en hel djävla länsrätt har läst om våra utmaningar.  Hur jobbigt allt är, hur vi klarare – eller ibland inte klarar – av allt. Sådana personer man normalt inte behöver förhålla sig till. Och förskolepersonal som vet oproportionerligt mycket om vårt liv känns det som. Så vad gör väl en person till i den skaran? En hel del känns det som, det börjar kännas trångt i vårt liv.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s