Brända kanter

Det var inte den start vi önskade på året, men så blir det ibland. Jag var lite bränd i kanterna efter ett både fantastiskt och helvetiskt år. Så blev G sjuk. Dagarna efter att jag på jobbet stod och sa ”han är ju nästan aldrig sjuk, peppar, peppar”.  Vår lilla orkan var helt utslagen, låg i soffan helt still, sov i omgångar. I en dag. Dag två vände hans ork tillbaka och dag tre var det gull fart igen. Men ändå lite fel. Väldigt gnälligt. Bängligt. Visade sig sedan vara scharlakansfeber. Så ytterligare dagar hemma men nu med frisk son. Tjänsteresa för mig i tre dagar och grädde på moset i vår totala trötthet slår pappigheten till med full kraft. 1,5 timme illvrål mitt i natten för att det mamma, inte pappa.  ny arbetsvecka och jag är så trött att jag bara gråter. Grät på väg till jobbet idag. Så jag gick hem igen. Strukturerade om planeringsmöten med medarbetarna och gick hem och la mig
Sov i flera timmar. Ligger nu här och lyssnar på den lille spillevinken som busar med farmor och farfar,  omedveten om att jag är hemma. Älskar skrattet. Hörs att han frågar efter oss. Älskade unge, det blir som det blir med livet, jag älskar dig bortom alla gränser trots att inget blivit som vi tänkt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s