Makens lovsång

Mycket i mitt liv är en kamp och dagliga utmaningar jag aldrig trodde jag skulle stå inför. Och jag skriver mycket om det här. Typ bara det. Och även om det är just sådär tufft som jag känner det så finns det en sak underbar sak som överträffar allt –  min man. Den bättre halvan. Min pusselbit i livet. Klippan. Lugnet. Alla klyschor vi kan om en bra och stöttande partner.När jag har panik och jobbar i hjälp mig mellan sammanbrotten står han där med all sin stabilitet och sitt lugn både för mig och G. När mitt dåliga samvete om att sitta kvar på jobbet för att lösa ytterligare en kris säger han lugnt ”kom när du känner dig klar, ta den tid du behöver”. Och frågar om jag ätit idag. Han tar vabbar hela morgondagen trots att han tog idag och vi verkligen försöker dela, bara så att jag ska hinna få packa innan vi åker till mormor och morfar över helgen sonen och jag. Han masserar trötta axlar och lyssnar timme ut och timme in på mig när jag behöver ventilerna alla jobbsaker. Han höjde inte ens på ögonbrynen när jag fick min karriärsdröm uppfylld med en chefstjänst samtidigt som sonen fick sina diagnoser utan sa ”det löser sig”. 

Jag är lite rädd att han inte förstår hur mycket jag älskar honom fasten jag säger det och försöker visa det i mina handlingar. Att han inte förstår att jag uppskattar allt han gör så det är möjligt för mig att uppfylla mina drömmar. För det känns så futtigt i jämförelse med vad han gör för mig. Varje dag. Min man. ❤

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s