Vanliga vardag?

Tittar i mitt flöde på fejan och insta. Alla som lever sin normala liv. Ni förstår jag stör mig inte på de rosenröda, glittrande bilderna, de där som visar upp en perfekt yta. För de vet jag ändå är en frissering av sanningen, ett urval, en önskan om något som inte egentligen är. Nej, jag är avundsjuk på vardagen. Den som visar barn i samma ålder som sonen på en teaterföreställning. Eller sittandes i en soffa på ett fik försjunken i ett spel på plattan eller kanske hållandes i en yngre kusin. Åka skidor, ta hand om familjens kanin. Den där djävla vardagen som andra beskriver som grå, tråkig. Som jag skulle ge vad som helst för att få uppleva med mitt barn. En vanlig vardag.

Annonser