image

Det är inte så många ställen dit vi kan komma och bara slappna av. Där vi känner att vi är som en vanlig barnfamilj (nästan i alla fall) och kan slappna av. Men här hos vännerna i Lidköping känner vi just så. Här finns gammal vänskap för mig (sedan studietiden i Falun, dryga 20 år nu, slut vad längesedan), kunskap om sonens diagnoser och hur man hanterar det och tre härliga ungar. Två tonåringar som gillar att bussa med G och är vana med småbarn, men här finns framförallt F,  som nu sonen är som ett plåster på. 1,5 år äldre och van med tuffa tag från brorsorna är hon perfekt en perfekt kompis. G drar runt henne överallt i huset, hållandes hennes hand hela tiden. Hänger på henne när hon spelar på mobilen, tjuter av skratt när hon ger honom fart i gungan på lekplatsen.

Och bara en sådan sak – nu har de gått upp på övervåningen tillsammans och jag kan lämna dem där. Jag vet att han numera klarar trappan och F ropar om det är något. Jag sitter kvar här och bloggar i soffan. Händer inte så ofta, så nu njuter jag.

Annonser