Senaste skörden i posten

image

När breven från sjukvården den senaste veckan är fler än inbjudningarna till knattefotboll för sonens årskurs vill man bara skrika. Gång på gång inse att vi är annorlunda, att han inte kan delta i aktiviteter som är självklara för andra att välja eller rata. Vi blir bara ratade. Ibland tänker att att han inte förstår, inte vet vad han missar. Men jag ser honom i parken, de jämnåriga baren leker tillsammans, han går fram och vill delta, men vet ju inte hur han ska göra. Står för nära. Skriker av glädje i örat på dem eftersom han står så nära. Och de andra barnen förstår inte och springer vidare. Och jag ser hans förvirrade blick när han springs ifrån, när han inte inkluderas. Och då brister mitt hjärta, för jag ser att han på något sätt förstår. Men det finns inte ens plats för min älskling i de här fotbollsinbjudningarna heller, men som han skulle älska det. Lyckligtvis ser han i alla fall inte posthögen. Eller mina tårar. Den här gången.

Annonser

En tanke på “Senaste skörden i posten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s