Morsdag utan teckning

image

Kluven över dagen. Morsdag. Jag är inte uppväxt i ett hem där det var någon stor sak. Vi ritade någon teckning och åkte till mormor med blomma. Mamman hemma firades inte så värst mycket. Om det var av hennes val eller bara blev så vet jag inte. Och nu är jag själv mamma. Och bryr mig eg inte så mycket om morsdag jag heller. Tycker påtvingade firadagar är onödiga. Ger mest bara ångest åt alla som inte inkluderas. Men även när man är inkluderad kan det bli ångest. När barnet inte förstår grejen. Inte kan göra en egen present, inte ens rita en teckning.  Inte kan säga ”grattis på morsdag”. Och min ångest och sorg kommer krypandes. Gör att jag får svårt att se allt det härliga. Som att han älskar att hjälpa mig att vispa grädden till tårtan. Eller hans goda humör när vi plockade fram alla srmesterkläder. För att inte tala om glädjen när han fick kasta saker i containern på återvinningscentralen. Varför ska det vara så svårt att vara i nuet och inte hålla fast vid familjefantasin som i mitt fall aldrig kommer bli som jag trodde. Jag blev mamma. Till en underbar solstråle, som ger mig så mycket, även om det inte stämmer med drömmen. Många kvinnor skulle ge vad som helst helst för att bara em mamma. Varför har jag då så svårt att släppa på sorgen?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s