Det är ni inte vår sista natt med det här gänget men det är sista natten i lägenheten. G första hem i sitt nya land. I mer än halva hans liv har han bott här. Det är definitivt hemma för honom. Men från i morgon bor vi inte längre här. Sover inte i det här rummet, äter middag i ett annat kök. Inget mera hissåkande på daglig basis. Men mera utrymme. Ett sovrum och lekrum. En egen trädgård. Och i helgen en egen gunga och lite sånt. Jag längtar och fantiserar om hur livet ska te sig nu, när flyttkartongerna är uppackade och G börjat på nya dagiset. Och det är som jag säger ”det blir bra det här”. Men lite sorgligt blir det. 10 år har vi bor här. Blev maka och mamma. Chef. Gråtit och skrattat. Väntat, längtat. Varit lugn och helt förtvivlad. Arg som bara den, lycklig ända in i märgen. Har trivts så bra här både ute och inne, men det är dags nu. Hög tid faktiskt. Och även om oron över om ifall min egen ork ska räcka och hur sonen kommer klara alla förändringar så vet jag att det blir bra det här. Rent av underbart. Vi ska bara överleva flytten oxå.
