Avsked 

Idag var sista dagen på sonens dagis.  Hu så sorgligt. Det värsta är att jag inte riktigt vet om han förstod eller inte. Tror inte det. Så nu lägger vi ytterligare ett avsked i livet till hans lista. Det sista han eg behöver men som är nödvändigt vid flytt. Men jag var väldigt rörd i dag, av personalens tårar. Deras önskan om att vi hälsar på. Deras innerliga kramar. Och speciellt från Ch, den pedagogiskt ansvariga som i början nog var ganska orolig och till och med lite rädd eftersom hon inte hade erfarenheten av barn dom G. Men numera är hon en av hans största supportrar och har flera gånger sagt att hon vill vara barnvakt ibland, för hon vill följa honom. Och som så sent som flr några veckor sedan var orolig för nya förskolan, att de inte skulle klara av att ta hand om honom. Bless! ❤ dessutom kom Ca dit, hon dom varit hand främsta person på dagis men som varit sjuk länge. Vi träffades inte henne men tack vare Facebook kunde vi tacka henne och få kontakt. Och vilka ord vi fick tillbaka. Som att han skänt henne så mycket glädje det värmde att höra. Och även där en person som vill fortsätta att följa oss. Så kväll är hjärtat varmt.

Och inlägget från i söndags som är borta, det verkar reda sig där med. 

Annonser