Lekplatshäng *suck *

Så står man här igen då – i lekparken. Gud så trött jag är på att hänga i lekparken. För de flesta föräldrar är det här med lekparker något övergående. Det är något ungarna gillar i några år,sedan mattas intresset av. Eller ungarna leker på ett sätt att man som förälder inte behöver vara så hands on, man blir mer övervakande. Här är det i alla högsta grad aktivitet som krävs av oss föräldrar. Endera för att han inte vill leka själv eller för att han behöver ha guidning när han interagera med andra barn. Och jag är så trött på det. Ingen variation, göra samma om och om igen. Gång på gång. Och tanken på att det här kan vara hans favoritsysselsättning i mååånga fler år gör att det kryper i skinnet på mig idag. Blandas med den där sorgsna känslan över allt som aldrig blir för oss. Står här en stund och känner på irritationen. Liksom hälsar på den, uppmärksammar att den är här. Men innan den tar över och sipprar ut ur porerna andas jag ut, tar med mig G och går till järnvägaövergången och kollar när bomarna går ner och sonen skriker och skrattar av ren och okonstlad gkädje. Då tankar jag på må bra kontot lite.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s