Står du upp för min son?

G är sex år. Än så länge har han oss som sina ”hjälp-jag” för att kunna äta, klä på sig, få hjälp med mediciner, transportera sig, klara av lek, hygien och toalett. Att tolka omgivningen och göra den begriplig för honom, och hjälpa honom att förmedla sig till sin omvärld. För att nämba några sker. Men en dag är han så stor att det börjar bli ett intrång i intrigieten – för vilken 15-åring vill att ens mamma ska behöva torka en i rumpan efter ett toabesök (förutsatt att han då lärt sig förstå och styra sin kropps signaler, annars är det nog g blöja även då)? Vilken 20- åring ska behöva ha pappa med sig för att kunna gå och simma? Eller någon av oss som hjälp för att uttycka hur han känner till de runtomkring honom.

Nej, min son kommer troligen behöva assistans i livet. Vet du hur svårt det är att få assistans idag? Skitsvårt rent ut sagt. Och då snackar vi barn och ungdomar med större behov än G, många får avslag och våra utmaningar i vardagen ter sig som en sommarbris i jämförelse. Och vet du, det gör mig så rädd. Rädd för vilken framtid han går till möts. Misstolka mig inte, om det krävs att jag torkat rumpan, går på bio och tolkar omvärlden för honom så gör jag gärna det så länge jag orkar och gör det gladeligen- för han är min son. Och jag gör det så länge han accepterar det. Men en dag finns jag inte där. Vem ska stå ta min plats? Han kommer inte klara sig själv när han blir stor. Eller den dagen han tycker det är jobbigt att ha mamma med på toa eller som knyter skorna? Ska han lämnas åt sitt öde? Ska han nöja sig med mindre självbestämmande eller integeitet än dina barn? Ska han rent av bo på en institution där han har väldigt lite påverkan på sitt liv?

Den riktning samhället tar idag gör mig faktiskt ints så hoppfull. Det dras in, stramas upp och begränsas. Vilken framtid vill du att min son ska möta – en med respekt för honom och hans integritet eller en där alla andra bestämmer åt honom och styrs av en begränsad ekonomi? Svaret torde vara givet.

Annonser

2 tankar om “Står du upp för min son?

  1. All respekt åt den/dom politiker som vågar sätta ner foten och agera för dom VERKLIGA behov som finns i massor!Och självklart en bamsekram till alla som sliter hårt i sin vardag🌷

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s