Ni har inte funderat på syskon?

Min bästa vän är min syster. För henne kan jag berätta allt och jag vet att det är samma för henne, särskilt med tanke på vad hon berättat för mig under årens lopp. Det finns massor av dråpliga historier från vårt liv tillsammans och det finns ingen, verkligen ingen, som jag kan skratta så hårt med att det bara inte går att sluta skratta. När vi var mindre var vi nog som många andra syskon, bråkade och slogs. Men det är ju oxå det fina med syskon att de finns kvar där även om man blir arg och skriker på varandra, för man är syskon, bundna till varandra genom livet.

Jag har alltid varit inställd på att ha flera barn. Så kom en tid då jag behövde överväga att min familj inte skulle innefatta barn. Men vi bestämde oss för adoption och ställde oss i kö för ett syskon så fort vi kom hem. För vi ville ha flera barn och jag ville att G skulle få det jag har med min syster. Och någon i familjen som delade hans upplevelse i att vara adopterad.

Vi har många gånger fått frågan om vi inte vill ha fler barn, ett syskon till G. Oja. Som jag vill, som jag drömt och tänkt. Det finns eg ingen övre gräns i Sverige för när man får adoptera, men viss rättspraxis har gjort att i realiteten är det mycket svårt att få medgivande (när man blir godkänd av socialen och förstå då kan gå vidare med ansökan till ett land) om man ansöker efter 43. För tre årsedan behövde vi alltså bestämma oss, eftersom maken stod inför sin 43 årsdag. Skulle vi starta om processen med ett nytt medgivande och resan till syskon? Det var mitt livs svåraste beslut. Och det fanns egentligen bara ett val, för vi är först och främst G föräldrar och han behöver oss så oändligt mycket. Vi skulle inte orka en ny resa, allt vad det innebär att få barn via adoption och samtidigt ta hand om G. Att få barn är alltid en utmaning, att få dem via adoption kommer med en extra påse utmaningar. Risken att vi skulle få ett barn til som G kunde inte uteslutas, två som G skulle vi inte klara. Och typ 100 andra skäl. Så vi stängde dörren, satta inte igång processen. Tog drömmarna och längtan och knölade ner dem längst bak i garderoben likt kläder man sparar tills man gått ner i vikt. Känslor och kläder som man inte kan med att kasta ut, men som man måste gömma så man inte ser dem varje dag och påminns om det som aldrig blir.

Det innebär att han aldrig får det jag har med min syster. Och som han skulle älska att ha ett syskon. Det skär så i hjärtat att jag var tvungen att ta ett beslut som leder till det. Men det värsta är tankarna på att den dagen vi inte längre finns här är han ensam. Vem ska ta hand om honom då? Vem har han då de särskilda banden med? De tankarna ger mig fullblommig panik och andnöd.

Annonser

One thought on “Ni har inte funderat på syskon?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s