Säg den lycka som varar

Jaha, ca fem månader fick vi ha det lite mer normalt med sömnen. Nej vi är inte tillbaka till katastrofläget igen, men jag märker skillnad. Killen som somnar som en sten vaknar lättare när man ska kämna rummet. Och det vaknas tidigare igen. Vardagar har jag fått väcka honom kvart i sju, helgen har han sovit till 7.15-7.30. Senaste veckan lite drygt har han vaknat allt tidigare. Idag 5.30. Suck. Och nej hn är inte utvilad, det märks på humöret där vi har mer låsningar, mer kasta, mer dunka plattan i huvudet – alla saker på frustration. Och den enda skillnaden jag kan se i hans liv just nu är att han sover mindre. Då drar detektivmaskineriet igång igen. Det blir ljusare på morgonen, på verkar det? Behöver vi fixa bättre mörkläggning i hans rum? Har han gått upp i vikt, behöver dosen justeras? Behöver han ha dos kl 02 igen? Och inga svar kan jag få från honom, jag får gissa, lägga pussel. Jag. Blir. Så. Trött. På. Det. Här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s