Laga sprickor

Veckorna rullar på, vardagen lunkar fram i samma hjulspår som den gjort hela hösten och vintern. Vi gör samma saker varje helg, leker med samma saker, äter samma mat nästan varje dag, lyssnar på samma musik. Jag är så heligt less på samma, samma, samma, men den här sega och långa vintern med det kalla vädret har liksom inte gett utrymme för så mycket variation. Särskilt inte ihop med låg energi. Men vintern kan ju inte vara hur länge som helst och på torsdag åker vi till London och kusinerna, så lite ljus finns det nog vid horisonten.

Vi är tillbaka till bättre sömnen igen. Ja, i alla fall G och maken. Jag däremot vaknar ofta kl fem och kan inte somna om hur väl det än behövs. Men vi väcks inte av sonen så dags i alla fall. När hans sömn blev sämre kom oron smygande och när han vaknade kl fyra vissa mornar knackade paniken hårt på dörren. Men nya läkaren reagerade snabbt, höjde dosen och några veckor senare är vi tillbaka till bra sovmönster igen. Phu.

Men jag blir påmind om hur skört allt är. En veckas sjukstuga eller några veckors taskig sömn skakar verkligen vår grund. Skapar snabbt sprickor längs väggarna. Och sedan får vi lägga energi på att laga dem. Och så här kommer det vara. Vi kommer kämpa med rätt dos för medicin så länge han växer. Vi kommer alltid ha små marginaler med sömn. Det lär mig – den mycket hårda vägen – att aldrig ta något för givet, att alltid försöka ta fasta på de små glädjeämnena hur små de än är.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s